Storsjöodjuret

Djur återkommer ofta i sägner och folkminnen. Det är ett motiv som kan spåras långt tillbaka i förhistorien. Om djurens betydelse i människans föreställningsvärld berättar våra äldsta bilder, hällmålningar och hällristningar.

Bland vattenlevande väsen förekommer sjöodjur, sjöjungfrun och sjörå, näcken och bäckahästen, sjöormen och kraken.

En av de mer kända sägnerna handlar om Storsjöodjuret i Storsjön i Jämtland. Enligt en sägen som tecknades ned på 1600-talet föddes Storsjöodjuret på följande sätt.

Två häxor, Jata och Kata, stod vid Storsjöns strand med varsin kokande kittel. Efter en tid hördes märkliga ljud från en av kittlarna. Ut ur kitteln slank ett underligt djur med katthuvud och ormkropp.

Sjöormen blev så stor att den med tiden slingrade sig runt hela Frösön och bet sig själv i svansen. En runristare lyckades fånga odjuret genom att hugga in det i runstenen på Frösön. En dag ska odjuret slippa lös om någon lyckas tyda trollformeln.

Berättelserna om en märklig och skrämmande varelse i Storsjön fick fart på 1800-talet. Vittnen meddelade observationer av ett mystiskt väsen i sjön som de hade gjort. På 1890-talet bildades till och med ett företag med syfte att försöka fånga in djuret. Även den vetenskapligt intresserade kung Oscar II satsade pengar i detta bolag.

Under 1900-talet blev fenomenet en turistattraktion, precis som vid Loch Ness i Skottland. Än idag finns inga belägg för en urtida varelse i Storsjön, men sägnen om Storsjöodjuret lever vidare.