Oden

Oden är en av de mest komplexa och mångskiftande gestalterna i den nordiska mytologin. Som allfader och högsta gud bland asar är han en gud för visdom, krig, död, sejd, poesi och kunskap.

Oden
Guden Oden som man föreställde sig honom i ett isländskt 1700-talsmanuskript (SÁM 66). Oden regerar från sin tron i Valhall, där de tappra krigarna som fallit i strid samlas för att förbereda sig för Ragnarök.

Oden omges av mystik och motsägelser. Trots att han är en krigsgud strävar han inte efter styrka eller makt för dess egen skull. Tvärtom är det jakten på kunskap och ökad förståelse som driver honom. Han är beredd att offra mycket för denna visdom – till och med sitt eget öga, som han offrar för att få dricka ur Mimers brunn och därigenom vinna insikt i universums hemligheter.

Oden är också nära förknippad med Yggdrasil, världsträdet. Hans två korpar, Hugin och Munin (tanke och minne), flyger över världen och återrapporterar allt de ser och hör till honom. Tillsammans med sina två vargar Geri och Freki, och sin häst Sleipner med åtta ben, framstår Oden som en gudomlig gestalt som har förmågan att röra sig mellan olika världar och nivåer.

Oden på Sleipner
Guden Oden ridande på den åttafotade hästen Sleipner i ett isländskt 1700-talsmanuskript (SÁM 66).

Som en utövare och mästare på sejd intar Oden också en särställning som en brobyggare mellan det kända och det okända, mellan liv och död.

Odens sökande efter kunskap är också kopplat till skapandet av runorna. Enligt myten hängde han sig själv upp och ned i nio nätter på världsträdet Yggdrasil, och plågades av hunger och törst innan han slutligen fick insikt i runornas hemligheter.