Heimdal

Heimdal är den allseende och allhörande väktaren i den nordiska mytologin. Han är en gud vars uppgifter och egenskaper speglar fornnordiska värderingar om vaksamhet och skydd. Heimdals post är vid himlens slut där han står vakt vid Bifrost, den brinnande regnbågsbron som förbinder Midgård, människornas värld, med Asgård, gudarnas hem.

Enligt myterna är Heimdal en av de ädlare av asagudarna och besitter förmågor som gör honom unikt lämpad för sin roll som väktare. Med skärpa i blicken kan han se hundra mil i alla riktningar och har förmågan att höra gräset växa och se ullen ta form på fårens ryggar. Dessa färdigheter är en metafor för Heimdals oerhörda medvetenhet om världens tillstånd.

Heimdal är också känd för sitt horn vid namn Gjallarhornet, som han blåser i för att varna gudarna vid tecken på fara eller när Ragnarök närmar sig. Ljudet från Gjallarhornet påstås kunna höras i alla världar, vilket ytterligare understryker Heimdals roll som en signal för början på slutet.

Heimdal är även nära förknippad med begreppet ordning. Han sägs vara son till nio mödrar, vilket kan tolkas som en symbol för de olika krafter som verkar i universum, och han själv är en manifestation av deras samverkan. Heimdals födelse och existens berättar om ordningens och samhällets fundament, där han själv är en samlande kraft.

Vidare är Heimdal upphovsman till den sociala ordningen bland människorna i Midgård. En saga berättar om hur han reser till jorden och föder tre klasser av människor: trälarna, bönderna och krigarna. Denna indelning beskriver den dåtida samhällsstrukturen.