Vintern

Vintern var en årstid för inomhusaktiviteter. Hantverk som smide, träsnideri och vävning var vanliga sysselsättningar. Berättelser och myter fördes vidare genom sagor och sånger, gärna i gemenskap framför eldstaden.

Julfirandet, "jól" eller midvinterblotet, var en särskilt festlig period med rikliga måltider, offer och minneshögtider för att hedra minnet av de döda och för att framkalla gudarnas välvilja inför det nya året.

Vikingarnas jul var inte ett firande av Kristi födelse, vilket den kristna julen är, utan en hednisk fest som firade ljusets återkomst. Efter de längsta och mörkaste nätterna på året välkomnade man solens återfödelse och de längre dagarna som skulle komma. Det var en tid fylld av hopp och förnyelse, en chans att starta om och förbereda sig för framtiden. Under jól skedde storskaliga blot, rituella offerceremonier, där djur och ibland även andra gåvor offrades till gudarna för att vinna deras välvilja och säkerställa gynnsamma förhållanden för det nya året. Dessa offerakter var centrala och utfördes med stor ceremoniell vördnad.

Festmåltider var också en viktig del av julfirandet. Man samlades kring rikliga måltider som firade överflödet, även under vinterns knappa tider. Dryckeslag var vanliga, där man drack till gudarnas och förfädernas ära, och det var inte ovanligt att svära eder och avlägga löften inför det kommande året.

Utöver de religiösa aspekterna var jól en tid för gemenskap och festligheter. Spel, tävlingar och berättande var omtyckta inslag som stärkte samhörigheten mellan människorna.

Den vikingatida julen var också en tidpunkt för att minnas förfäderna, en sedvänja som reflekterade tron på livet efter döden och förfädernas fortsatta närvaro i de levandes liv.

När kristendomen spreds till Norden under vikingatiden och medeltiden kom många av de hedniska traditionerna att sammanflätas med de kristna. Den kristna julen, som firar Jesu födelse, hade ännu inte fått en fast plats i kalendern och dess exakta datum var föremål för debatt. Eftersom de kristna missionärerna ofta anpassade sina läror för att passa in i de lokala traditionerna, kom firandet av Jesu födelse att läggas vid samma tid på året som den hedniska julfesten. Detta underlättade övergången för människor att acceptera den nya religionen.