Sommaren

Sommaren var arbetets högsäsong. Man skötte om de växande grödorna och djuren. Nu gav man sig också ut på handelsfärder eller resor för att utforska nya platser. Det förekom även krigståg eftersom det var lättare att ta sig fram till sjöss under sommaren.

Midsommar eller sommarsolståndet var en av de mest betydelsefulla högtiderna i det fornnordiska kalendariet. Denna tidpunkt markerade den längsta dagen och kortaste natten på året. Det var en tidpunkt då solen var som starkast och naturen som mest levande. Midsommaren var inte bara ett firande av ljuset och solen utan också en hyllning till livet och sommarens överflöd.

Sommarsolståndet var förknippat med solguden Balder och andra gudomligheter som rådde över tillväxt och fruktbarhet. Man hedrade dessa makter i hopp om att den kommande skörden skulle bli riklig.

Ritualerna vid midsommar kunde inkludera eldar, som tändes för att symbolisera solens kraft och för att skydda mot onda andar som troddes vara mer aktiva när solen stod som lägst vid horisonten. Denna tid på året var förknippad med magi och det sades att övernaturliga väsen var särskilt aktiva. Folk samlades runt eldarna och det var vanligt med dans, sång och berättelser.

Blot (offer) var också en del av midsommarfirandet, där man offrade till de gudar som var förknippade med växtlighet och fruktbarhet. Djur, mat och dryck kunde offras för att visa tacksamhet och för att upprätthålla ett givande förhållande med det gudomliga.