Midgårdsormen

Midgårdsormen är en av de mest fängslande och mytomspunna gestalterna i nordisk mytologi. Ormen omsluter Midgård, människornas värld, och biter sig själv i svansen. Detta skapar en oändlig cirkel som symboliserar evigheten och världens naturliga, återkommande cykler.

Den cirkelformade ormen är en symbol känd från olika kulturer och representerar evighet och återfödelse.

Midgårdsormens storlek är så massiv att den omringar hela jorden. Ormens närvaro utgör gränserna för den kända världen och dess krafter binder samman och upprätthåller kosmos i den fornnordiska världsbilden.

Midgårdsormen är son till Loke och jättekvinnan Angerboda. Ormen har också två skrämmande syskon: Hel, dödsrikets gudinna, och Fenrisulven, odjuret som en gång ska sluka Oden.

I berättelserna är Midgårdsormen ärkefiende till åskguden Tor. Deras strider är legendariska och utgör en del av den pågående konflikten mellan gudar och jättar.

Vid ett tillfälle försöker Tor, förklädd till ung pojke, dra upp ormen från havets djup. Denna kraftmätning slutar med att ormen slinker undan. Annars kunde världsordningen ha rubbats. Katastrofen undviks i sista stund då en jätte griper in och kapar Tors fiskelina. Berättelsen om Tors fisketur förutspår en kommande slutlig uppgörelse, Ragnarök, som leder till världens undergång.